Om kaniner

Månkaninen

2013-07-25 00:35 #0 av: DivinA

Månkaninen förekommer i många folksägen och mytologier. Bland annat i Kinesisk, Koreansk, Japansk och Aztekisk kultur. Om ni tittar noga på månen så kan ni se den och dess mortel. Det finns många historier om den vita månkaninen och de flesta handlar om att den stöter kryddor och annat i en mortel. I Kina är det mångudinnan som behöver elixir som kaninen lagar till henne för att hon ska kunna leva medan det i Japan och Korea handlar om något lite mindre magiskt. Den mortlar ingredienser till en riskaka.

Kaninen kallas ibland för Guldkaninen i den Kinesiska mytologin och i somliga dikter så har den sällskap av en groda och bereder örter för de odöda. 

Andra dikter är av mer sorgsen karaktär och handlar om att kaninen försöker mortla medicin, men att det aldrig lyckas. Emellanåt kallades månen för just "Guldkaninen" i Kina.


En buddhistisk saga:

 En apa, utter, schakal och kanin trodde att de skulle bli rikligt belönade om det under fullmånens sken kunde göra en god gärning. 

En mycket gammal man kom på vägen och tiggde mat då apan genast samlade frukt och gav mannen. Uttern samlade så mycket fisk han bara orkade och schakalen som var tjuvaktig stal en ödla och ett krus med mjölk. Men kaninen kunde bara samla gräs och visste att mannen inte kunde överleva på gräset så han offrade sig själv och kastade in sig i lägerelden för att rädda mannen från hungersnöd. 

Men han blev inte bränd! För att den gamle mannen var ingen tiggare. Han var i själva verket Sakra, himlens härskare och han var mycket rörd över kaninens vilja att offra sig själv för en annan varelse. Därför målade han en kanin på månen för att alla skulle se dess goda gärning och det sägs att än idag finns det rök runt månkaninen efter lägerelden där han hade slängt sig. 


 Aztekernas mytologi berättar också om en kanin som offrar sig för en gammal man som efter en lång vandring utan mat och vatten är nära döden. Mannen är i själva verket en före detta gud som nu lever som människa på jorden. Den gamla mannen blev berörd av kaninens uppoffring och lyfte upp henne till månen. Sedan tog han ner månen och sade till kaninen: "Du må endast vara en kanin, men alla i världen kommer att minnas dig, för din skugga kommer från denna dagen för evigt att lysa i månens sken för människorna på jorden." 

 En annan sydamerikansk berättelse handlar om den ödmjuka Nanahuatzin som under skapandet av den femte solen offrade sig i elden för att solen skulle kunna lysa för alltid. Men en stor Gud tvekade fyra gånger inför den ödmjuka gärningen att offra sig själv för att bli en måne. Gudarna såg hans tvekan och tyckte att han var feg. De slängde därför upp en kanin för att skugga månens sken. Därför lyser månen för alltid mycket svagare än solen. 









 I en uramerikansk berättelse drömmer en kanin om att få resa till månen. Den enda som ville flyga dit var en trana, men under färden till månen så sträcktes tranans ben ut och blev långa eftersom den tunga kaninen höll fast i dem. De är långa än idag och månklara nätter kan man ännu se kaninen på månen.

Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Moon_rabbit. Författare: DivinA_NovA

Sajtvärd på http://sallskapskaniner.ifokus.se/ Sajtvärd på http://bipolarsjukdom.ifokus.se Medarbetare på http://djurskydd.ifokus.se
Anmäl
2013-10-26 07:49 #2 av: [00emi07]

Super bra! Love it

MVH, Emilia, Pluto, Cupcake, Shakira, Nikito och Paris                                      Reborn mamma, och?

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.